”Vissa vaknar med solen, men jag vaknar strax innan den går upp. Skuggor vilar fortfarande över staden. De färggranna husen tycks dämpade. Nedsmutsade av natten. Fönstren i kvarteret gapar som tomma ögonhålor.”
Lyssna på ljudnovellen ”Inneboende” av Eira A Ekre här:
”Anja ser sin pappa sitta vid köksbordet. Han är rödögd och hon ser att han har gråtit. Han har tänt ett vitt smalt ljus som står i mitten av bordet. Det är nu ett år sedan hennes mamma dog.”
Lyssna på ljudnovellen ”Smultronstället” av Fruktan-medlemmen Jörgen Gavelin här:
”Ända sedan jag blev medveten har jag aldrig gått för nära kanten. Alltid valt den säkraste stigen. Jag har undvikit höga höjder och djupa vatten. Mitt liv här på jorden har kretsat kring att inte utsätta mitt sinne för risker, för frestelserna som jag var ämnad för.”
Lyssna på ljudnovellen ”Inre mörker” av Fruktan-medlemmen Patrick Ogenstad här:
”Instängd i en taxi på en helt vanlig affärsresa på väg ut mot gränsregionerna. Kroppen är täckt av svett, intorkat resesvett över kroppen och kallsvettig panna. Läppar, tår och fingrar som domnar av kylan. Hans egen inkompetens, hans slarv och stress, har lett till det här. Han kan se GPS:en lysa vänligt blått i mörkret.”
Lyssna på ljudnovellen ”Svarttaxi” skriven av Boel Bermann här:
”Den första dagen fick människor panik. De satte sig i sina bilar och åkte så långt de kunde, eller låste in sig i sina källare…”
Lyssna på ljudnovellen ”Dagarna efter Olyckan” av Erik Odeldahl här:
”Jag har alltid ogillat rökare. Egocentriska människor som tar sig rätten att förpesta andras tillvaro med sin rök, med sina fimpar. Men det finns en rökare som jag avskyr mer än alla andra. Jag kallar honom för cigarettpappan…”
Lyssna på ljudnovellen ”Cigarettpappan” av Fruktan-medlemmen Fredrik Stennek här:
”Ynglingen hade inte tänkt gå in i huset. Det brukade inte finnas något värt att ta i det här området…”
Lyssna på ljudnovellen ”I tysta hus” av Fruktan-medlemmen Christian Enberg här:
Lasse O’Månsson stipendiat skriver helst dystopier.
För Boel Bermann, skräck- och sci-fi författare från Stockholm, är gruvmiljön inspirerande.Sala. Tvärtom vad man kan tro tycker en av årets Lasse O’ Månsson naturastipendiater att den gamla miljön kring Sala silvergruva är inspirerande för skräck-, sci-fi- och fantasyromaner.
Läs intervjun här:
http://salaallehanda.com/nyheter/nyheter/1.3073063-framtidsforfattare-gillar-gruvmiljon
(Intervju och foto av Iris Tiitto, Sala Allehanda)
Jag intervjuas i P4 Västmanland och ger skrivtips och pepp inför semesterskriverier, lyssna gärna!
Mini-novellen Helhetsbilden är skriven av Boel Bermann
Hon ser dem alla på ett helt nytt sätt. Verkligen ser dem. Hon ser bortom vad de är, ser deras sanna väsen. Känner kärlek, outsäglig värme som omfattar dem alla. Ser bortom smutsen i deras kläder, bortom svetten som rinner ner i deras ögon, ser bortom vad de gör emot henne där de står samlade i ring runt hennes kropp. Det är som att beskåda en tavla av människans mörker och ändå se skönheten i avgrunden. Deras gemenskap i deras agerande för att ta över hennes kropp. Att de inte vet bättre, att de inte förstår. Hon älskar att de fortfarande tror att de har makten och kontrollen över situationen. Att de tror att de dominerar henne. Att de är aningslösa om vad som kommer att ske.
De är skadedjur som bara drivs av instinkt utan insikt och tanke. Djur som gått rakt in fällan som hon ordnat för dem. Hennes kropp var betet. Enkelt och trivialt, men fruktansvärt effektivt.
Hon sveper närmare, börjar andas ord och viska hemligheter i deras öron. De förstår inte orden, hör dem inte – ändå tränger de in i deras undermedvetna, gräver sig in i dem. De vet inte att helheten är större än delarna. De vet inte att de inte existerar utanför hennes kontext. Den förste mannen sliter sig ut, som ett vilt djur, från männens gemenskap. Kvidande faller han ner i ett hörn. Det tar inte mer än ett hjärtslag innan han skakar desperat av abstinens. Hon har avlägsnat honom från helheten, klippt av hans band till resten av världen. För första gången är han helt utanför verkligheten och helt utelämnad åt sig själv. Hon undrar hur han uppfattar världen nu. Hon fortsätter till näste man i cirkeln, upprepar sitt mönster. Det är avsevärt mycket mer än en perceptionsstörning hon åsamkar dem. De kommer aldrig mer kunna se på världen som de gjort tidigare, aldrig kunna närma sig en annan människa, alltid känna saknad efter det som de en gång var en del av.
Hon ser det inte som ett straff för vad de gjort mot andra människor. Utan som något oundvikligt. Det är nödvändigt att välja ut vilka som ska ingå i helheten och världsalltet. Vilka som förtjänat att vara en del av mänskligheten. Hon anser inte ens att det är hon som väljer ut vilka som ska bort. De avlägsnar sig själva genom sina handlingar. De hade redan slutat känna medmänsklighet, hur kan de då vara en del av människosläktet? De får uppleva hur det är att vara individer, ensamma med sina egna gärningar. Det är inte hon som dödar dem. Hon gör dem bara ensamma som en konsekvens baserat på deras tidigare handlingar. Men de väljer alltid att avsluta sina liv. För att de inte kan leva med sig själva.
*
Mini-novellen ”Helhetsbilden” skrevs under en skrivövning med skrivarkollektivet Fruktan.
Vill du göra samma övning?
Här är instruktionerna:
Tema: Annorlunda perspektiv
Tid: 20 minuter
Ord: Hörn, ring, skadedjur, viskning, abstinens, perceptionsstörning, smuts, porr, albatross, tavla, svettig, holistisk
Kommentarer