”Jag ser fortfarande absurt mycket film”

Våra tidigare skribenter minns tillbaka på sin tid på MovieZine.
Idag pratar vi med Boel Bermann.

Du har ju skrivit en bok. Är det dina memoarer om din tid som recensent på MovieZine? Berätta!
– Haha, nej, men min kommande dystopiska roman ”Den nya människan”, som ges ut i augusti, hade definitivt inte kommit till om det inte vore för alla makalösa sci-fi rullar jag sett genom åren. Det är en mörk historia om en nära framtid där barnen som föds inte är som barn ska vara. Tystlåtna barn som inte visar känslor och som ger ifrån sig ett surrande ljud. Och nu när jag tänker efter så har nog alla otäcka barn från diverse skräckfilmer satt sina mentala spår, speciellt lågmälda favoriter som ”A Tale of Two Sisters” och ”Barnhemmet”.

Vilken är den bästa filmen du har sett senaste året?
– Jag väljer att läsa frågan fel och tänker de senaste åren. För eftersom jag precis erkänt mig vara en sci-fi nörd så svarar jag ”Inception””Moon” och ”Another Earth”. Det är tre väldigt skilda filmer som alla verkligen väcker något inom mig och får min fantasi att vrida sig tre gånger runt sin egen axel.

Läs hela intervjun på Moviezine:
http://www.moviezine.se/artikel/13645-jag-ser-fortfarande-absurt-mycket-film

BoelBermann_MG_0300

Filmtips: Lady Vengeance

”Lady Vengeance” framstår vid första anblick som ett starkt känslomässigt drama, skenbart nästan en trevlig film. Men om du bara rispar lite på ytan med fingernageln upptäcker du snart en så oroväckande tryckt stämning att man nästan kan ta på den.

I över tretton år har Geum-Ja varit fängslad. Orsaken är att hon nitton år gammal erkände sig skyldig till kidnappningen och mordet på en femårig pojke. Men bekännelsen var inte hela sanningen och en brinnande hämndlystnad hänger nu i luften.
[Läs mer…]

Novell: Gunnar

Den första gången hon ser mannen är på ett semesterfotografi från Egypten. Fotografiet är taget i intensivt solsken, hon hade bett några förbipasserande ta ett foto. Hon och pojkvännen står i solbestänkt ökenlandskap intill ett rastställe. Hon har en cigarett i näven och tittar åt sidan, medan pojkvännen blundar.

Fotot är suddigt, fokus har hamnat på en förbipasserande i bakgrunden. Mannen ser helt vanlig ut, en av många turister. Han har en spetsig näsa, mörka ögon och rödbränd hud. Khakishorts, ljus skjorta och runda glasögon. Han är uppenbarligen på väg någonstans och har bara råkat hamna i bakgrunden till semesterfotot. Varken hon eller pojkvännen kan minnas honom. När hon för över bilderna till datorn tänker hon inte mer på den saken. Hon samlar alla bilderna, raderar de allra värsta och laddar upp dem i ett album på facebook. Fotot med mannen får vara kvar, hon är inte så kinkig.
[Läs mer…]

Filmtips: A Scanner Darkly

Svettiga droghallucinationer i nära framtid. En destruktiv drog brutit ner stora delar av mänskligheten. Den tycks ostoppbar och väller in över landet, men ingen vet var den kommer ifrån.  Knarkpolisen Bob Arctor försöker desperat att spåra de större leverantörerna. Han var den trygga familjefadern som gav upp villan, gräsklipparen och den trygga vardagen för att han behövde nåt mer i tillvaron. Men inom kort finner han sig själv beroende av ämnet D.

Richart Linklater har skapat ett unikt stycke film. Genom att först spela in och filma scenerna och sedan animera dessa i lager på lager i en slags flytande teknik är filmen en visuell utmaning. A scanner darkly har samma svettiga nervositet och stissighet som missbrukarna själva har när kicken planat ut sig.
[Läs mer…]

Novell: Slut

När det tog slut försvann du. Fullständigt. Inte bara som man säger, att du försvann ur mitt liv. Din adress blev okänd på hitta.se, din profil plockades bort från facebook, din hemsida lades ner under rubriken ”Reparation pågår” och din mejl började studsa. Bilderna av dig som fanns utspridda över nätet sipprade bort och blev allt färre när jag bildgooglade på dig. Till slut försvann de allihop och nätet frågade om jag sökte efter helt andra, okända personer. Vännerna sa att de hade sett dig ute på krogen, på barer, klubbar och restauranger. Men ingen var någonsin helt säker på att det var du. ”Det var väldigt likt, men jag vågade inte hälsa. ”

[Läs mer…]

Novell: Bron

Brons nedklottrade betongpelare omgav henne. Hon satt där ihopkurad, en knappt synbar liten gestalt i skuggan, med de barfota fötterna dinglandes ner och tittade oroligt ner på det mörka vattnet under bron.

Sina sneakers hade hon lagt nedanför brofästet tillsammans med sin slitna läderjacka, sina svarta strumpbyxor och sin handväska som innehöll ett avskedsbrev.

Hon hade suttit där länge. Tvekat. Till slut tog hon ett djupt, darrande andetag och drog sig upp till stående med ena handen lutad mot den kalla betongen. Ovanför sig kunde hon höra en bil passera förbi i sommarnatten och längre bort kunde hon höra ljudet av folk som festade på klipporna. Det var dags. Sommarnätterna blev aldrig speciellt mörka. Det här var hennes sista chans innan solen kom fram. Att göra det hon hade kommit för. Hon ställde sig precis på kanten och trampade oroligt på stället, vägde från fot till fot för att arbeta upp modet.  Det var då hon hörde ett ljud bakom sig:

–          Skulle inte göra det där om jag var du…

[Läs mer…]

Novell: Mayfair

Gud, när jag flyttade hit kunde jag knappt förstå att folk kunde ha så vackra och ombonade hem. Så jag försår vad du menar, det är så välputsat att det nästan blir skrämmande. Alla dessa perfekt klippta gräsmattor, nyputsade bilar och alla dessa människor som framstår som näst intill perfekta. Gav mej ärligt talat prestationsångest i början.

Nej, du behöver inte protestera. Jag vet ju hur det känns, inte behöver du låtsas för mej inte. Nog vet jag att det är omtumlande att flytta hit, gumman. Trivs ni i huset förresten? Gud vad bra, vi hoppades verkligen att det skulle flytta hit ett ungt par, vi vill ju inte att det bara ska bo gamla tanter och gummor här precis.

Vad sa du? Hur gammal jag är? Äsch, lilla hjärtat, en riktig dam avslöjar aldrig sin riktiga ålder. Men jag kan säga att jag är rätt fin för min ålder. Ta en cupcake du, jag har gjort dem själv. Rödbetscupcakes, jag vet att det låter vidrigt men de är fantastiskt goa och saftiga om jag får säga så själv.
[Läs mer…]

Novell: Mardrömmen

Jag ligger helt stilla i sängen och väntar på sömnen. Jag märker inte själv när jag passerar gränsen från vakenhet till sömn. I drömmen förändras ingenting.
Det är natt. Mörkt och tyst. Det enda ljus som finns i rummet är de argt lysande visarna på min alarmklocka. Det känns som att jag inte kan röra mig. Sakta slingrar sig täcket omkring mig. Klamrar sig tätt runt min kropp, hårdare och hårdare. Jag kan inte andas. Jag kvävs. Syretillförseln stryps.

Vaknar upp med ett ryck. Skrikande. Som alltid.
[Läs mer…]