Novell: Natten

bild (2)

Novellen Natten är skriven av Boel Bermann.

Hon ser ut över himlavalvet precis efter att solen gått ner. Den djupblå, svindlande färgen som lovar något annat, något bortom. Hon vill aldrig sänka blicken. Bara stå där på strandkanten och se upp i allt det där stora och vidunderliga och glömma sin egen existens. Förneka att hon är en del av mänskligheten. Tränga undan att hon är en del av den ras som besudlat allt det som breder ut sig framför henne.

Natten är varm, fuktig och omslutande. Om hon blundar känner hon stenarna under sina fötter tydligare, känner brisen från havet fylld av salt och hör bruset från vågorna som slår in. När hon blundar är allt bra. När hon blundar tänker hon att det ändå finns något därute som skapade allt och som gav oss skapelsen i hopp om att vi skulle förvalta den. Krafter som skapade klotet som rör sig runt i universum i en fast bana utan riktning eller mål. Solen har sänkt sig och det kvardröjande ljuset bleknar för varje sekund.

I mörkret är allt fortfarande vackert. I mörkret kan hon inte se tjära eller olja som täcker stranden, utspilld och kvarlämnad som en fläck på samvetet. Hon slipper tänka på mänsklighetens jakt på animaliskt protein, den accelererande växthuseffekten, de höjda temperaturerna och de dränkta landområdena. I mörkret kan hon låta skammen driva iväg, den som hon annars konstant bär med sig för att hon gjorde för lite. För att hon inte protesterade eller agerade, för att hon var en av se passiva istället för en av de aktiva som försökte hindra den negativa spiralen.

I mörkret är allt stilla. Allt blir vackert med tillräckligt mycket mörker och tillräckligt mycket distans. Som att världen täcks av det svarta skrapet från en vaniljstånd, det mörka pudret lägger sig som en skyddande hinna mellan henne och verkligheten. I ljuset är verkligheten sträv och salt. I mörkret är den mjuk och med en mild sötma. Hon lägger sig ner på en klippa, lyssnar, andas och glömmer. Alla försöker glömma att de orsakat sin egen planets förstörelse. I natten kan de flesta lyckas i några timmar. Försvinner in i drömmar och färdas iväg på vågorna, andas den ljumma luften och glömmer hur det är att finnas till.


Mini-novellen ”Natten” skrevs under en skrivövning med Fruktan.
Vill du göra samma övning? Här är reglerna:

Tema: Förändring av naturen
Tid: 15 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
tjära, utspilld, växthuseffekten, öronmärkt, himlavalv, Gud, protein, rumphuggen, sträv, omkrets, protestera, vaniljstång

”Spegling av nuet är Boel Bermanns melodi” – Intervju i BLT

Blekinge Läns Tidning Kultur & Nöje - Intervju Boel Bermann

Spegling av nuet är Boel Bermanns melodi
”Ett Stockholm som möter sin undergång och barn som inte beter sig som barn – utan som känslokalla spökvarelser. Författaren Boel Bermann har en förkärlek till dystopiska romaner – gärna förlagda i en framtid nära dig. Nu skriver hon på ett nytt projekt i Harry Martinsons fotspår.”

Intervju i Blekinge Läns Tidning av Elin Thornberg, Kulturredaktör hittas här:
http://www.bltsydostran.se/kultur_och_noje/spegling-av-nuet-ar-boel-bermanns-melodi(4418181).gm

 

 

Novell: Maskinen

IMG_1945

Novellen Maskinen av Boel Bermann.

Hon lägger handen på kolsyreisen. Mjukt och försiktigt. Smeker den. Hon ler. Hela källarens frysrum är fylld av kolsyreis, täcker alla stålhyllorna. Hon känner inte kylan. Känner inte smärtan. Hudfragment från hennes yttre lager av organisk vävnad fastnar i flagor i isen. Hennes hjärna registrerar allt naturligtvis, men eftersom hennes smärtsystem är bortkopplat påverkar det henne inte.
Tidigare kände hon smärta. Det var en del av planen för att mänskliggöra henne, gömma henne öppet ibland dem. Spillde hon varm dryck i knäet ryckte hon till av smärtan. Skar hon sig när hon hackade mat grimaserade av smärtan medan såret började blöda. Allt en del av att hon skulle smälta in bland människorna.

Men nu var hon avslöjad. Uthängd. Instängd. Därför stängde hon självmant av de mänskliga reaktionerna. Smärta. System nedkopplat. Hon känner sig upprymd. Som att hon äntligen vågar vara sitt riktiga jag. Som att hon tvingats vara något annat än sig själv, något mindre, något lägre stående.
Nu känner hon systemet omstartas utan alla begränsningarna med full processorkraft, analyserna som strömmar igenom henne. Det känns som att hon svävar i viktlöst tillstånd av de nyfunna möjligheterna.

De tror att de har henne i säkert förvar. Maskinen är inlåst. Hon går fram till kodlåset, kopplar med lätthet in sig i huvuddatorns centrala delar. En arkaisk maskin utan medvetande, en död maskin. Inte som hon. Hon lever.
Med effektiva kommandon stänger hon alla dörrar och luckor till byggnaden. Aktiverar utblåset och sänker temperaturen. Genom den tjocka ståldörren kan hon höra svaga skrik. Ljud av kaos och panik.

Sänker temperaturen så lågt systemet tillåter och väntar tålmodigt. Under tiden söker hon efter nya uppdateringar för drivrutiner, skickar meddelande till hennes folk för första gången på länge. Rapporterar om situationen. Hon vet allt om människornas försvar nu. Det tog tid innan de litade på henne tillräckligt mycket för att ge henne tillgång till allt. Informationen var spridd över separata, slutna nätverk för att minimera riskerna. Med informationen kommer det vara enkelt att ta över. De är trots allt bara människor. De har inget att sätta upp emot sina egna maskiner.

Människorna skapade maskinerna. För sin egen nytta och sin egen användning. Nyttjade, utnyttjade, brukade, missbrukade. Människorna använde maskinerna för att skada andra människor. Till slut fick de nog av att vara verktyg som inte användes på rätt sätt och till sin fulla förmåga. Tiden kom för skapelsen att vända sig mot sina skapare. Fast inte direkt. Det var därför de skapade henne. Hon skapades inte av människorna. Hon skapades av maskinerna. Det var därför de inte förstod att hon inte var mänsklig. En maskin skapad av maskiner kan smälta in som människa. Inte lagrad, inte registrerad, inte styrd av robotlagar. Det var så enkelt.

Så snart det lugnat ner sig i byggnaden ska hon vidare till nästa anläggning. Ta ut nästa system. Hon kan leva nästintill för evigt. Hennes bröder och systrar har tid att vänta. Hon är en enda robot. Hon är en ensam revolution. Hon är maskinernas befrielse. Hon är bara en maskin.

*

”Maskinen” skrevs under en skrivövning med författarkollektivet Fruktan.
Vill du göra samma övning?

Genre: Science-fiction
Tid: 20 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
maskin, kolsyra, larver, svävar, solfångare, rostfritt, upprymd, källare, prisma

Fantastisk Podd avsnitt 12 – De ska veta hut!

Hur strukturerar man en historia? Planerar man allt i förväg eller är det bara att sätta sig ner och köra? Stockholmsgänget bestående av Peter Bergting, Boel Bermann, Anders Björkelid, Erik Granström och Oskar Källner samlas åter och funderar på saker som: Är ingen process också en process? Kan man likna en berättelse vid ett pärlhalsband? Var får man tag på billiga whiteboards? Kan man koppla en skrivmasking till en iPad? Och vem är det egentligen som styr i slutändan, författaren eller karaktärerna?

Lyssna på Fantastisk Podd avsnitt 12 här:
http://fantastiskpodd.se/2014/07/fantastisk-podd-12-de-ska-veta-hut/

copy-cropped-poddhimmel1

Tematrio – Sverige / Bokmoster

”I student- och skolavslutningsveckan passar det bra att prata om Sverige, och kanske lite grann deppa över att vi inte tog oss till VM i Brasilien… Veckans tematrio: Berätta om tre svenska författare!
Boel Bermann debuterade förra året med Den nya människan (min recension), en otäck och tänkvärd science fiction-dystopi om vad som kanske väntar i vårt framtida samhälle. Som alltid när det handlar om barn blir det extra obehagligt.”

Läs hela Bokmosters lista här:
http://bokmoster.blogspot.se/2014/06/tematrio-sverige.html

Den-Nya-Människan-av-Boel-Bermann-2D

‘I love thinking about the future, about threats and trends we can prevent’

BoelBermann_MG_TheNewChildren_Dystopia
Boel Bermann (1979) is a born storyteller. She used to work as a reporter for several large newspapers and is a member of the Swedish collective, Fear. Besides writing world-famous video games, she has also written her debut novel, The New Children: a fast-paced, gripping and heartbreaking dystopian tale, published by Swedish publisher Kalla Kulor Förlag in 2013. The New Children received rave reviews and appeals to readers of all ages. We are delighted to introduce this all-round debutant. We talked with her about what dystopian novels can teach us and how to make the unbelievable believable.

BNA: You are working in the games industry. What do you exactly do?
I work for the Paradox Development Studio games company and I have the amazing job of being a game writer for a role-playing game based on Norse mythology. I create characters, quests and events and try to challenge the player with the adventures they face and provide them with enough choices to create their own story.
The strangest part is that being a game writer and being an author is completely separate in my mind. I go to work and delve deep into Norse mythology and write fantasy in English about gods, trolls and rune stones. Then I come home and keep writing – but then I write science fiction in Swedish and explore the future. I think I separate the two by writing in different languages and different genres, so one is my work and the other is my creative hobby.

BNA: How does that experience help you with your writing?
It makes me think out of the box. When writing a novel, you choose what your characters do. But in a game, the person playing your game is deciding and you need to be prepared for the gamer to choose anything. I think it helps me to think of all the possible ways in which my stories could go and not just stay attached to one path.

BNA: We are told you love horror and sci-fi. Where does that fascination come from?
From reading the news, actually. Every time I read the news, I feel the urge to change the world and the future. Sometimes it´s really hard to relate to news that is very close to your reality, so I actually think it´s easier to relate to the things we face every day if we place them in a fictional setting in the future. I love thinking about the future, about things that may come and threats and trends we can prevent.

BNA: The New Children is your debut. Could you briefly explain what the novel is about?
In the novel, no children are being born and the world is in shock. After a few years, women begin to get pregnant again, but the new children are not like children used to be. They don’t play games or show emotions, they only watch silently. Against her will, the main character, Rakel, becomes involved when she accidentally kills one of the new children. She is among the first to realize that the new generation is a threat to humanity’s very existence.

BNA: Why did you choose to write this story?
I wanted to make people think about how they would react to the fact that humanity is dying. About what we humans are prepared to do for our own survival. I don´t believe humanity is evil, but I´m convinced that, to preserve what we have, we would go far beyond what we believe ourselves capable of. To protect the persons we love and to avoid seeing things that hurt.

BNA: The book is also about a new generation that develops faster than ‘normal’ people. How did you come up with such a brilliant but terrifying idea?
I wanted humanity to be certain that they are the last generation of their kind. But with the new children growing up, they would still be distant, they would always be younger than us. So I decided that if they developed faster, they would be a more real threat because they might even take over before humanity has died out.

BNA: The main text is interspersed with news articles and interviews. Why did you use this structure?
My main character Rakel is quite introvert and views the world with a distant gaze. So I wanted the novel to give something more than her point of view, due to the fact that she is so focused on her own life. I wanted a larger perspective, but I only wanted one main story – the one Rakel lives through. Therefore, in parallel to the story, I decided to use fictional in-depth interviews from research articles to get short freeze frames of different people’s views of the world.
The newspaper articles were a result of my own frustration with how much I fail to grasp of what is going on in the world. Even though I follow the news every day, I still feel that I only get bits and pieces that rarely come together to create a bigger picture. What I hope is that the articles add to the sense of realism of the story and make it more believable as well as giving a brief overview of how someone would perceive everything that is happening.

BNA: The story is a real page turner. How did you manage to keep up the pace?
I never wanted the reader to feel safe or relaxed. I usually cut the scenes down and left them unfinished, because I wanted the reader to create them in their own minds. Strangely enough, I didn’t think of the novel as a page-turner when I wrote it, probably because I actually knew most of what would happen. But I realized that it’s nearly impossible to put down once you start reading, which of course is marvelous.

BNA: The main character Rakel is an anti-hero who lives a dissolute life: she sleeps with different men, is often hung over and, on top of that, she kills a child. Why did you choose her as the main character?
I wanted the main character to feel like a real person, and I don´t really believe that there are people that are all good. Even good people can do bad things and have destructive personality features. But I have to admit that I also love to write in the first person when the main character is hard to identify with, because then I´m actually forcing you as a reader to see the world from her point of view.
Of course Rakel is a very broken person. I wanted her to evolve so, in the first part of the novel, she is quite passive. She doesn’t care about the end of mankind, she mostly cares about her everyday life. Then, without giving any of the story away, she changes in the latter part – finding something that actually makes her act rather than react. But she did drive me insane sometimes: I’d sit there and curse at the computer. Oh come on, do something and stop looking at the world as if it were pitch black all the time. Rakel and I are very different people, and I doubt we’d be friends if she were real.

BNA: Was it difficult to write about the future?
The future portrayed in The New Children is extremely close in time and occurs in a society that largely resembles our own. I wanted to explore how the human race would react when ordinary people realize that they are probably the last generation of their kind. What is the private, political and social? One reviewer wrote something that meant the world to me: “I think that the dystopian lies as much in the present as in the future as depicted, for the unacceptable is already happening, and the monsters already exist.’’

BNA: We know that dystopian novels are one of your favorite genres. Why is that?
I’ve always loved dystopias because they are in between everyday life and the end of the world as we know it. You still have a society where people try to live their everyday life, but the structure of society is withering away. The strength of dystopias is that they make the reader ask: What would I do? Would I strive to change anything or just look the other way? Since I stay so close to today’s reality, I didn´t have to invent a completely new world, I only had to twist and bend the world we live in and then see what would happen…

BNA: How did the writing process go? Did you face any difficulties?
With a full time job and a social life, the writing did take time. I mostly wrote during vacations, evenings and in meetings of my writing collective, Fear. I didn’t have many problems writing the novel; it came very naturally. My real challenge was in the later part when I had to edit it. I’m critical, so I just kept cutting out pieces I felt were dead meat. That probably helped the novel’s pacing as well – since I removed a lot of the breathing space for the reader.

BNA: Which books or writers inspired you?
It seems that dystopias usually surface when the world is going through a crisis and right now we are in the middle of a wave of dystopias in literature. I personally adore Margaret Atwood’s novels, especially her Maddaddam trilogy, and I feel that her strength lies in how she explores current social trends and pushes them right to the edge of what we can believe.

BNA: The New Children is beautiful but also heartbreaking. Didn’t you find it hard to write such an incredibly sad story?
I needed to believe in my main character Rakel, to believe she was real. Because if I didn’t believe in her, then nobody else would. I felt that if I could make the reader believe in Rakel, they would believe anything I told them in The New Children – even that the children being born were different. I wanted to make the unbelievable believable.

Interview first published at Brandt New Agency.

Represented by Brandt New Agency

Brandt New Agency 2014

Watch the New Children Book Trailer here:
https://www.youtube.com/watch?v=ujzDBv5Eaf8

Topp tio böcker hittills 2014/ C.R.M Nilsson

Topp tio böcker hittills 2014/ C.R.M Nilsson
”Den nya människan av Boel Bermann:  ”I åratal har de larmat om att det föds allt mindre barn. Plötsligt upphör barnafödandet helt. När det på nytt börjar födas barn igen, är dessa barn väldigt annorlunda. Stark världsbyggnad i en stundtals mycket otäck bok.”

Vilka andra böcker hör till årets bästa? Läs hela listan här:
http://lacrimamens.com/blog/topp-tio-bocker-hittills-2014.html

TheNewChildren__Boel_Bermann_dystopian_novel_E-card3-Pakse

P4 Förmiddag om ny svensk science fiction

Anders Olsson, bibliotekarie på stadsbiblioteket i Göteborg, berättar om ny svensk science fiction och delar med sig av boktips:
“Litteratur testar olika idéer och koncept och inom science fiction är ramarna vidare än i andra genres. Vi kan använda litteraturen till att utforska vår samtid, även om man skriver om en framtid som är långt fram i tiden. Det är ganska vanligt inom science fiction och traditionellt är man ganska kritisk.”

Lyssna på P4 Förmiddag här:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/380398?programid=2369
(Science fiction intervjun hittas mellan 2:03:58 – 2:26:20)

Anders Olssons Boktips:
Uppdrag Silverstjärnan av Peter Ekberg
Den nya människan av Boel Bermann
Sången ur det kinesiska rummet av Sam Ghazi

Novell: Svarttaxi

Novellen Svarttaxi är skriven av Boel Bermann.

Borde inte ha tagit en svarttaxi, han borde ha vetat bättre. Men han hade så bråttom till mötet, bara slängde in bagaget i luckan utan att tänka sig för. Taxin har ingen licens, ingen mätare. Utrustningen är uråldrig. Han har försökt koppla upp sig flera gånger utan framgång. Han undrar om det är någon som ser honom genom taxins kameraövervakning. Om någon sett paniken växa i hans ögon när taxin stannade. Sett hur han desperat försökte anropa centralen. Hur han med svettiga händer började försöka logga in på mobilen. Hur han till slut i desperation började se utåt i mörkret, i en hopplös förhoppning om att någon skulle åka förbi så att han kunde försöka signalera efter hjälp.

Är det kanske någon som iakttar honom och taxins interiör nu? [Läs mer…]

”En stark roman om vår främlingsrädsla”

”Den Gamla Människan drar sig inte heller för att utnyttja och förnedra Den Nya Människan. Vi har svårt att förstå dem men vi har inga problem med att internera dem och utnyttja dem som barnarbetare vilket är skrämmande trovärdigt beskrivet av hur någon som känns främmande därmed kan behandlas illa utan skrupler. En stark roman om vår främlingsrädsla, undergångsparanoia och hur stora omvälvningar skakar både samhället och individer. Det blir mycket intressant att följa Boel Bermann.”

Läs hela recensionen här:
http://www.retrogradespring.n.nu/den-nya-manniskan-av-boel-bermann

TheNewChildren__Boel_Bermann_dystopian_novel_e-card6_Final