De slänger saker på glaset till fordonet vi transporteras i. Skriker och skanderar därute, deras röster hörs inte in genom ljudisoleringen, men jag kan se deras munnar röra sig. Jag rycker till varje gång något slår emot glaset. Vet att det är okrossbart glas, skottsäkert, men jag är ändå rädd. Här inne är det sterilt och decifincerat. Glaset är min och alla de andras livförsäkrning. En genomskinlig mur som skiljer på oss och dem. Jag vet att jag och de andra i fordonet är en lyckligt lottad skara. Inkomstskillnaderna är enorma, krisen härjar i hela Europa och klasskampen har intensifieras.
[Läs mer…]
Novellutkast: Klasskamp
juli 29, 2013 Av Lämna en kommentar
Novellutkast: Hissbygget
juli 26, 2013 Av Lämna en kommentar
Det pågick ett hissbygge i hennes hus. Hon noterade bara slamret, dammet som smög sig in i lägenheten och hur den breda trappan blev allt smalare ju mer den sågades av. Det var störande, men om bara några månader skulle hon slippa gå upp de fyra trapporna till sin lägenhet.
Hon märkte inte när bygget avstannade. Ingen i huset gjorde det. Alla de boende i huset hade för fullt upp med att passera det öppna hiss-schaktet, ta sig förbi bråte och tränga sig förbi stora lådor av utrustning för att märka att arbetet sakta hade avtagit.
[Läs mer…]
Novellutkast: Lördagssol
juli 22, 2013 Av Lämna en kommentar
Han var van att betrakta världen. Det var hans arbete och hans öde in i evigheten. Han var en iakttagare. Nu föreföll tiden innan jorden så avlägsen. Hans första möte med mänskligheten hade varit i staden Ur i Mesopotamien. Han hade varit så ung och rättrådig då och trott att han visste bäst. Trott att han var vuxen.
Tusentals år senare insåg han att han varit trotsig och självisk. Men han ångrade sig inte. Vilken uppenbarelse det hade varit att upptäcka människorna med deras intensiva känslostormar. Med deras passion, behov av tillfredsställelse, deras sexualitet. Kvinnorna drogs till hans ansiktsdrag och hans tystnad. Bland människor hade han ingen röst. Genom sin tystnad gav han aldrig löften och svek dem därför aldrig.
[Läs mer…]
Novellutkast: Utan kraft
juli 19, 2013 Av Lämna en kommentar
Golvet var isande kallt under honom när han vaknade. Blankslitet, kallt och glänsande. Han kände inte kylan, trots att hans andedräkt ångade. Rummet var bara några kvadratmeter stort och konstant ljust, trots att det inte fanns några fönster, bara raka stupande väggar som omgav honom. Temperaturen låg konstant på minus 30 Celsius.
Han såg knappt rummet längre, han hade varit innesluten där för länge och det fanns inte en spricka eller ett hörn han inte hade utforskat. Det fanns ingenting i rummet förutom han själv. Det var kliniskt rent, ljust och blankt av att hans bara fotsulor gått över golvet så många gånger att kvartsen blivit blanknött. Väggarna såg ut som grumlig is, som om havsvatten fixerats och frusits efter eoner av tid.
[Läs mer…]
Novellutkast: Kolingsborg
juli 15, 2013 Av Lämna en kommentar
Går genom Gula gången. Det luktar av fränt gammalt piss och avslagen öl. Jag har alltid avskytt Gula gången. Jag kan gå långa omvägar för att undvika den. Men nu har jag och Anna siktet på Kolinsborg och klubben 90´s. Jag är egentligen för gammal för att vara nostalgisk över 90-talet. Det var trots allt min tonårstid och nu är jag 30 år. Det är för nära inpå. De flesta på klubben kommer vara tonåringar, småsyskon och gymnasieelever. Jag trodde inte att jag skulle känna mig gammal redan nu, men ute på klubbarna gör jag det. De som är på klubben 90s har aldrig upplevt 90-talet som vi har. Istället har de googlat fram sin information från bilder och artiklar, best of the 90s listor. De har skrattat åt klädstilen, åt musiken vi lyssnade på och försökt kopiera den. När de går på klubben är de utklädda. I kläder vi valde helt frivilligt. De väljer och vrakar ur 90-talet, tar det de vill ha och förkastar resten. Jag förstår dem. Men det stör mig att mina tonår är ett skämt redan.
[Läs mer…]
Novellutkast: Solbrännan
juli 11, 2013 Av
Jag har bränt mig. Röda skarpa konturer mot vit hud. Underskattade solen som så många andra. Nu får jag betala priset. Det svider över hela kroppen. Jag har fått små vita blåsor, som knottror på varje bit hud som varit utsatt för strålarna. Ändå har min kropp börjat anpassa sig till kylan. Jag fryser mindre, andas lättare och blir inte lika matt. Luften är torr och sticker i lungorna. Jag visste att det skulle ske förändringar, men nu har jag orsakat snabbare förändringar än väntat. Min nästa kontroll är om några dagar, jag är rädd att de ska sätta mig i karantän. Kan se kanterna av huden där den börjar rulla ihop sig. Det går att dra bort stora flagor av vit, seg hud om jag drar lite försiktigt. Sakta. Huden under är svagt röd och sträv.
[Läs mer…]
Novell: Tvättstugan
juli 8, 2013 Av Lämna en kommentar
Hon kunde inte förstå varför grannarna skulle ta hennes kläder. Hon hade inga märkvärdiga kläder, de flesta kom från H&M, Myrorna och andra billiga butiker. Och plaggen som verkade ha försvunnit var långt ifrån det finaste hon hade i sin garderob. Hennes mysiga och utslitna lila t-shirt som hon sov i. En noppig klarblå träningströja. Ett par illrosa trosor. Varje gång hon tvättade i husets gemensamma tvättstuga försvann någonting.
[Läs mer…]
Paralyserad av pressfoton
juli 6, 2013 Av Lämna en kommentar
Osammanhängande tillbakablick. Står framför en betongvägg och fryser så jag skakar. T-shirt i den kallaste april som någonsin drabbat Sverige. Jag och min kompis fotografen Johan Wistbacka försöker ta pressfoton. Först försökte vi med jacka på och halsduk. Det såg inte ut som jag. Inte för fem öre. Så nu har jag skalat av alla lagren och försöker se normal ut, trots att mina tänder skallrar.
Pressfoton. Det är svårt med sådant. De behövs så klart, men jag blir som ett rådjur i strålkastarljuset framför en bil. Paralyserad. Johan försöker få mig att slappna av. Det hjälper att hans franska bulldogg är med, jag försöker fokusera på den lilla rackaren som undrar vad fasiken vi håller på med.
[Läs mer…]
Skrivtips: Det är inte du, det är jag
juli 3, 2013 Av Lämna en kommentar
Du kan bli kräktrött på din text och känna att du aldrig mer vill se den. Ja, men lägg ner den då. Skriv på något annat. Du måste inte alltid ha gnistan att skriva på din bok, ni kanske behöver en paus i ert förhållande och träffa andra texter. Det är bättre att skriva på någonting än ingenting. Ha en flirt med en halvfärdig novell, ett utkast eller en vag idé, så kan du bli nykär i din gamla text. Eller så hittar du en starkare passion till en ny? Du ska tycka om din egen text. Inte alltid, alla har svackor, men för det mesta.
Novell: Budskapet
juli 2, 2013 Av 1 kommentar
Röd, gul, lila, orange, grön.
Prydligt staplade.
Noga genomtänkt.
Men ingen ser mönstret.
De förstår mig inte.
Jag försöker skicka dem ett budskap.
Jag försöker varna dem.
Men min verbala förmåga är reducerad till näst intill obefintlig,
jag kan inte ens bilda sammanhängande ord eller meningar.
[Läs mer…]
Kommentarer