Stockholms undergång: Höjdskräck

Före Stockholms Undergång  Karlaplan_1940-tal

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var författaren Fredrik Stennek, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Höjdskräck” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Höjdskräck”:
”Jag står kvar i dörröppningen och hyperventilerar. Under tiden går Monica fram till patienten. Den gråhåriga kvinnan står på huk och håller en aluminiumstolpe i en krampaktig omfamning. Ögonen är uppspärrade, munnen vidöppen. Det ser ut som att hon försöker skrika något åt oss. Monica bänder upp hennes grepp och lägger henne på en filt på betonggolvet. Hon ropar åt mig att kvinnan varken har andning eller puls. Jag går motvilligt fram och hjälper till. Monica knäpper upp hennes blus och fäster defibrillatorn på bröstet, men den visar ingen aktivitet. Under tiden trär jag min pocketmask över hennes ansikte och gör några inblåsningar och kompressioner. Två-trettio, två-trettio. Monica ger henne en adrenalinspruta under knät. Fortfarande ingen reaktion. Efter tio serier lyfter vi över henne på en bår och börjar springa mot hissen. Antagligen är kvinnan är bortom all räddning, men det kan vi inte veta säkert.”

Stockholm
Ytterst lite finns bevarat efter Stockholms Undergång som inträffade sommaren 2014, men medlemmarna i skrivarkollektivet Fruktan har gått igenom arkiven för att försöka ge er en bild av det Stockholm som en gång fanns. Stockholm var Sveriges huvudstad och och största tätort samt landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum, främst känd för sin dramatiska undergång under 2014.
Huvudartikel: Stockholms Undergång.

Läs recensioner av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/recensioner/

Köp ditt eget ex av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/kop-boken/

StockholmsUndergång_fruktan_omslag

 

Novell: Natten

bild (2)

Novellen Natten är skriven av Boel Bermann.

Hon ser ut över himlavalvet precis efter att solen gått ner. Den djupblå, svindlande färgen som lovar något annat, något bortom. Hon vill aldrig sänka blicken. Bara stå där på strandkanten och se upp i allt det där stora och vidunderliga och glömma sin egen existens. Förneka att hon är en del av mänskligheten. Tränga undan att hon är en del av den ras som besudlat allt det som breder ut sig framför henne.

Natten är varm, fuktig och omslutande. Om hon blundar känner hon stenarna under sina fötter tydligare, känner brisen från havet fylld av salt och hör bruset från vågorna som slår in. När hon blundar är allt bra. När hon blundar tänker hon att det ändå finns något därute som skapade allt och som gav oss skapelsen i hopp om att vi skulle förvalta den. Krafter som skapade klotet som rör sig runt i universum i en fast bana utan riktning eller mål. Solen har sänkt sig och det kvardröjande ljuset bleknar för varje sekund.

I mörkret är allt fortfarande vackert. I mörkret kan hon inte se tjära eller olja som täcker stranden, utspilld och kvarlämnad som en fläck på samvetet. Hon slipper tänka på mänsklighetens jakt på animaliskt protein, den accelererande växthuseffekten, de höjda temperaturerna och de dränkta landområdena. I mörkret kan hon låta skammen driva iväg, den som hon annars konstant bär med sig för att hon gjorde för lite. För att hon inte protesterade eller agerade, för att hon var en av se passiva istället för en av de aktiva som försökte hindra den negativa spiralen.

I mörkret är allt stilla. Allt blir vackert med tillräckligt mycket mörker och tillräckligt mycket distans. Som att världen täcks av det svarta skrapet från en vaniljstånd, det mörka pudret lägger sig som en skyddande hinna mellan henne och verkligheten. I ljuset är verkligheten sträv och salt. I mörkret är den mjuk och med en mild sötma. Hon lägger sig ner på en klippa, lyssnar, andas och glömmer. Alla försöker glömma att de orsakat sin egen planets förstörelse. I natten kan de flesta lyckas i några timmar. Försvinner in i drömmar och färdas iväg på vågorna, andas den ljumma luften och glömmer hur det är att finnas till.


Mini-novellen ”Natten” skrevs under en skrivövning med Fruktan.
Vill du göra samma övning? Här är reglerna:

Tema: Förändring av naturen
Tid: 15 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
tjära, utspilld, växthuseffekten, öronmärkt, himlavalv, Gud, protein, rumphuggen, sträv, omkrets, protestera, vaniljstång

Globen

Globen Stockholms Undergång

Globen (Huvudartikel: Stockholms Undergång)
Globen (officiellt Ericsson Globe, tidigare benämnd Stockholm Globe Arena) var en arena belägen i Globenområdet i stadsdelen Johanneshov i Stockholm. Den invigdes den 19 februari 1989 och räknas fortfarande som världens största sfäriska byggnad trots att den inte används och befinner sig inom karantänzonen.
Byggnaden på byggnaden är 110 meter i diameter och den är 85 meter hög invändigt, och byggd i stål, betong och glas. Konstruktionen bärs upp av 48 böjda stålpelare.
Globen var en multiarena som rymde många olika evenemang. I arenan hölls ett stort antal såväl sport- som musikevenemang och även näringslivet hade haft konferenser och bolagsstämmor i arenan.

Globen är nu främst känt världen över som platsen där Stockholms Undergång tog sin början. Det allra första larmet finns inspelat och lyder: ”Globenområdet, ammoniakläckage från Slakthusområdet. Eventuellt också en läcka inuti Globen. SOS fick larm om att vapen avfyrats först. Tydligen var målet ammoniakbehållarna.”

Det är välkänt att Globen-händelsen bara var startskottet för allt det som skedde under sommaren 2014 och händelsen i sig var bara en del av en större händelsekedja. Ändå är händelserna runt Globen djupt inetsade, på grund av alla bilder och videor som spreds tillsammans med novellen ”Den brända jorden” av författaren Malin Gunnesson som blev viral kort efter undergången som levande skildrade det som skedde. Novellen ingår i skrivarkollektivet Fruktans novellsamling ”Stockholms Undergång”.

Ett kort utdrag: ”Människor låg överallt. Stilla på marken. Hostande, fumlande mot allt de kunde stödja sig emot. De hade virat kläder runt ansiktet. Tio tusen människor på konsert. Ammoniak från arenans kylanläggning och från Slakthusområdet. Paniken hade gjort att många blivit ihjältrampade.”

Läs recensioner av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/recensioner/

Köp ditt eget ex av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/kop-boken/

Malin Gunnesson_Fruktan_StockholmsUndergång NY

 

 

Stockholms undergång: Öde land

Före Stockholms Undergång  Gustav_III_staty_och_Södra_Blasieholmshamnen

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg och dokumenterade Stockholms Undergång var författaren Christian Enberg, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Öde land” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Öde land”:
”Hon ruskade på huvudet och steg sedan ut i gränden. Solen var på väg upp på himlen och kall morgonluft rusade mellan husen. Städer lät, bilar och människor och tusen andra ljud. Men nu var allt tyst. Vinden förde med sig lukter som Martina inte kände igen. Hon tittade upp och ned för gränden. Såg ingen och gick nedåt. Tjocka mörka ränder var dragna längs gatorna. Som om någon hade släpat slaktade djur längs dem.”

Stockholm
Ytterst lite finns bevarat efter Stockholms Undergång som inträffade sommaren 2014, men medlemmarna i skrivarkollektivet Fruktan har gått igenom arkiven för att försöka ge er en bild av det Stockholm som en gång fanns. Stockholm var Sveriges huvudstad och och största tätort samt landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum, främst känd för sin dramatiska undergång under juli 2014.

Huvudartikel: Stockholms Undergång.

Läs recensioner av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/recensioner/

Köp ditt eget ex av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/kop-boken/

StockholmsUndergång_fruktan_omslag

Novell: Maskinen

IMG_1945

Novellen Maskinen av Boel Bermann.

Hon lägger handen på kolsyreisen. Mjukt och försiktigt. Smeker den. Hon ler. Hela källarens frysrum är fylld av kolsyreis, täcker alla stålhyllorna. Hon känner inte kylan. Känner inte smärtan. Hudfragment från hennes yttre lager av organisk vävnad fastnar i flagor i isen. Hennes hjärna registrerar allt naturligtvis, men eftersom hennes smärtsystem är bortkopplat påverkar det henne inte.
Tidigare kände hon smärta. Det var en del av planen för att mänskliggöra henne, gömma henne öppet ibland dem. Spillde hon varm dryck i knäet ryckte hon till av smärtan. Skar hon sig när hon hackade mat grimaserade av smärtan medan såret började blöda. Allt en del av att hon skulle smälta in bland människorna.

Men nu var hon avslöjad. Uthängd. Instängd. Därför stängde hon självmant av de mänskliga reaktionerna. Smärta. System nedkopplat. Hon känner sig upprymd. Som att hon äntligen vågar vara sitt riktiga jag. Som att hon tvingats vara något annat än sig själv, något mindre, något lägre stående.
Nu känner hon systemet omstartas utan alla begränsningarna med full processorkraft, analyserna som strömmar igenom henne. Det känns som att hon svävar i viktlöst tillstånd av de nyfunna möjligheterna.

De tror att de har henne i säkert förvar. Maskinen är inlåst. Hon går fram till kodlåset, kopplar med lätthet in sig i huvuddatorns centrala delar. En arkaisk maskin utan medvetande, en död maskin. Inte som hon. Hon lever.
Med effektiva kommandon stänger hon alla dörrar och luckor till byggnaden. Aktiverar utblåset och sänker temperaturen. Genom den tjocka ståldörren kan hon höra svaga skrik. Ljud av kaos och panik.

Sänker temperaturen så lågt systemet tillåter och väntar tålmodigt. Under tiden söker hon efter nya uppdateringar för drivrutiner, skickar meddelande till hennes folk för första gången på länge. Rapporterar om situationen. Hon vet allt om människornas försvar nu. Det tog tid innan de litade på henne tillräckligt mycket för att ge henne tillgång till allt. Informationen var spridd över separata, slutna nätverk för att minimera riskerna. Med informationen kommer det vara enkelt att ta över. De är trots allt bara människor. De har inget att sätta upp emot sina egna maskiner.

Människorna skapade maskinerna. För sin egen nytta och sin egen användning. Nyttjade, utnyttjade, brukade, missbrukade. Människorna använde maskinerna för att skada andra människor. Till slut fick de nog av att vara verktyg som inte användes på rätt sätt och till sin fulla förmåga. Tiden kom för skapelsen att vända sig mot sina skapare. Fast inte direkt. Det var därför de skapade henne. Hon skapades inte av människorna. Hon skapades av maskinerna. Det var därför de inte förstod att hon inte var mänsklig. En maskin skapad av maskiner kan smälta in som människa. Inte lagrad, inte registrerad, inte styrd av robotlagar. Det var så enkelt.

Så snart det lugnat ner sig i byggnaden ska hon vidare till nästa anläggning. Ta ut nästa system. Hon kan leva nästintill för evigt. Hennes bröder och systrar har tid att vänta. Hon är en enda robot. Hon är en ensam revolution. Hon är maskinernas befrielse. Hon är bara en maskin.

*

”Maskinen” skrevs under en skrivövning med författarkollektivet Fruktan.
Vill du göra samma övning?

Genre: Science-fiction
Tid: 20 minuter
Minst 4 ord av följande ska inkluderas i texten:
maskin, kolsyra, larver, svävar, solfångare, rostfritt, upprymd, källare, prisma

10 byggnader att se i Gamla Stan innan de förstörs

Stockholms undergång är här. Är du redo?
Se till att besöka alla de nedanstående 10 byggnaderna i Gamla Stan innan de förstörs.

1. Kungliga slottet
2. Storkyrkan
3. Svenska Akademien
4. Aifur (Vikingakrog)
5. Börshuset och Nobelmuseet
6. Sjätte Tunnan (Medeltidskrog)
7. Tessinska palatset
8. Ryningska palatset
9. Riddarholmskyrkan
10. Riddarhuspalatset

(Och när du ändå är i Gamla Stan, passa på att gå förbi SF Bokhandeln och plocka upp ett ex av Stockholms undergång)

Stockholmsundergång_fruktan_banner

Stockholms undergång: Fem timmar

Före Stockholms Undergång Essingeleden_1966a

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var skräckförfattaren Fager som i novellen ”Fem timmar” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Fem timmar”:
”Den första bilden togs vid nio GMT. Visade en stor sten. Avlång och ojämn. Den liknade ett russin. Den första beräkningen av 2014 G3s bana blev klar en kvart senare. Den var på väg mot jorden, fastlog man. Nordeuropa för att vara exakt. Ett nedslag var ytterst troligt. Man räknade vidare och kom fram till en nedslagsplats. Stockholm. Om fem och en halv timme. Det fanns ingen felmarginal att tala om sa en man på telefon till CNNs. Nedslaget skulle äga rum strax efter 16:00 lokal tid och träffa de norra delarna av Stockholms innerstad. Marginalerna man spelade på var några minuter. Eller några kilometer. Det enda som egentligen kunde förändra något var om 2014 G3 bröts sönder under inträdet i atmosfären. Då skulle den träffa hela östra Sverige likt ett kosmiskt hagelskott. Både ”Naykåping” och ”Gaevle” kunde träffas.”

Stockholm
Ytterst lite finns bevarat efter Stockholms Undergång som inträffade sommaren 2014, men medlemmarna i skrivarkollektivet Fruktan har gått igenom arkiven för att försöka ge er en bild av det Stockholm som en gång fanns. Stockholm var Sveriges huvudstad och och största tätort samt landets kulturella, mediala, ekonomiska och politiska centrum, främst känd för sin dramatiska undergång under juli 2014.
Huvudartikel: Stockholms Undergång.

Läs recensioner av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/recensioner/

Köp ditt eget ex av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/kop-boken/

StockholmsUndergång_fruktan_omslag

 

Känn Fruktan: Andreas Rosell

Andreas_Rosell_Fruktan_StockholmsUndergång

Lär känna Fruktan-medlemmen Andreas Rosell:
”Jag är ett decemberbarn från 1978. Född och uppvuxen i Stockholm. I ett Vällingby som precis passerat sina glansdagar. Kom till världen samma år som The Stand med Stephen King gavs ut. Jag upptäckte SF och skräck i samma veva som britpoppen kom till Stockholm, men väntade till hösten 2010 med att släppa lös mina egna krafter. Skriver helst skräcknoveller som ofta landar i en ryslig och nära framtidsvision.
Jag är ett nyhetsfreak som omvärldsbevakar nätet på tecken som ska ta oss in i en ny tid. Ägde som ung mer än 30 rollspel och minns Wasteland och Mutant som favoriterna. Arbetar just nu med att få ihop ett gäng skräcknoveller.
Min arbetserfarenhet kommer från smutsiga lager och världberömda godsterminaler. Jag har jobbat inom polismyndigheten och extraknäckt för försvarsmakten. Jag har guidat turister bland mumier på The British Museum och skrivit livstilstexter om mode på engelska. Men de senaste sex åren har jag jobbat med digitala musiklösningar och pluggar just nu onlinemarknadsföring. Jag har skrivit novellen ”Allt vi byggt upp skall vi riva ner” i Fruktans novellsamling Stockholms Undergång.

Smakprov – läs noveller av Andreas Rosell:
Kärnkraftsolyckan och den grå Saaben
Se Upp
Under Goas Sol
Heartbeats in Tokyo

 

Hötorgsskraporna

Hötorgsskraporna stockholms undergång

Hötorgsskraporna (Huvudartikel: Stockholms Undergång)

”Till mig talar denna stadsbild om kraft att skapa och tro på framtiden…„ Yngve Larsson, inför stadsfullmäktige vid behandlingen av Delstadsplan II, 1952

Hötorgsskraporna, även kallade Hötorgshusen eller De fem trumpetstötarna var fem höghus inom Hötorgscity på Norrmalm i Stockholm, mellan Hötorget och Sergels torg i kvarteret Beridarebanan. De var 72 meter höga och hade 19 våningsplan. De fem höghusen ritades av fem olika arkitekter respektive arkitektkontor; alla tillhörde den dåvarande svenska arkitekteliten. Fasaderna var utförda efter curtain wall-konstruktion, där en lätt fasad av glas och aluminium har hängts likt en gardin (engelska: curtain) framför den bärande fasadstommen. Genom att utforma byggnadskroppen som två mot varandra förskjutna skivor, lyckades man att få ett slankt yttre intryck.

Den stora cityomvandlingen på 1950- och 1960-talen gav Hötorget ett helt nytt ansikte. De fem höghusen vittnade om en framtidstro och ett hopp om att Stockholm skulle bli en modern storstad och att trafiksvårigheterna skulle vara bemästrade för all framtid.  Det är sannolik därför som bilden av Hötorgsskrapornas rasering och den kända repliken ”Hötorgsskraporna faller som dominobrickor och begraver tusen gapande ansikten i city.” av författaren Martin Gunnesson, är så inetsade i världens medvetande. Fallet dokumenterades i ”Landhöjning” i Fruktans novellsamling Stockholms Undergång. Med skrapornas fall utplånades hoppet om en framtid för Stockholm.

Läs recensioner av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/recensioner/

Köp ditt eget ex av Stockholms undergång här:
http://fruktan.se/stockholms-undergang/kop-boken/

 

Stockholms undergång: Stockholmsmodellen

Före stockholms undergång  Storkyrkobrinken_ca_1928

Ett av de få pålitliga ögonvittnen som såg Stockholms Undergång var författaren Patrick Ogenstad, medlem i skrivarkollektivet Fruktan, som i novellen ”Stockholmsmodellen” dokumenterar händelserna runt det hela.

Kort beskrivning ur novellen ”Stockholmsmodellen”:
”Han torkar mer svett från pannan och bränner sig på nässlorna igen. Det börjar klia. Andreas blir knäpptyst när en lampa tänds. Alla ljud runtomkring försvinner. Micke ser henne, när han andas igen kommer ljudet från syrsorna tillbaka. Hon står där med en bok i handen. Goran tecknar något, Micke kan inte titta bort från kvinnan. Hon rör sig som en dansös, nästan svävar fram över golvet.
’Herredjävlar’, viskar Andreas.
Hon sätter sig i en fåtölj. Slagen från Mickes hjärta börjar fösa undan syrsornas sång på nytt. Andreas säger något annat som Micke inte hör. Det svider i ögonen, djävla färg. Micke måste torka igen, men kan inte släppa avtryckaren med fingret. Han sjunker ner med huvudet, letar rätt på henne i siktet. Han följer bokens kant, upp över hennes bröst. Siktet kryper längst hennes vänstra nyckelben. Hon har ett guldhalsband. Genom siktet ser hon så sårbar ut.”

[Läs mer…]