Misstänkt mord på barn
Jönköping. En sex år gammal flicka i Jönköping hittades död i en bostad i augusti. Efter den rättsmedicinska undersökningen och förhör med anhöriga misstänks flickan ha mördats. I bostaden befann sig flera yngre barn, som enligt uppgift klarat sig utan skador. Polisen är mycket förtegen om detaljer om fallet.
(Metro, 2021)
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Min bok. Den finns på riktigt. På papper. Den nya människan. Jag läser i den. Får hjärtklappning. Lägger ner den. Tar upp den igen. Fortsätter läsa. Får svindel. Min bok. Jag kan inte ta in det. Att den finns. Jag kan känna hur mycket min bok väger. Den är ganska lätt. Inte en tegelsten. Kan inte döda en hamster om jag tappar den. Tror jag. Mina kinder blossar. Jag skulle kunna springa tre varv runt Stockholm av all överskottsenergi jag har i kroppen. Någon har injicerat kolsyra i mitt blod. Min bok finns! Den leve hurra hurra hurra!!! Jag vill inte tänka på framtiden, vill inte fundera över något. Jag vill gå hem och läsa min bok. Och hoppa upp och ner och dricka bubbel.
27 juli 2013 kl 18.15 anteckningar från tunnelbanan
Tillbackablick: Är det ok om jag börjar bli lite rädd nu? Jag har inte varit det tidigare nämligen, bara glad. Men nu så… Sprang av en slump in i Sofia, min redaktör, på vägen till jobbet. Morgontrötta hann vi byta några korta ord. I förbigående säger hon att min bok Den nya människan skickats på tryck. Sånt gör hon ju hela tiden. Det är hennes jobb, styra upp bokmanus så att de blir bra böcker och se till så att de trycks. För henne är det vardagsmat. För mig är det en chock varje gång någon påminner mig om att min bok faktiskt ska publiceras. Hjärtat stannar. Hjärtat placerar sig i halsgropen. Hjärtat slår några extra slag. Mitt hjärta har ganska underliga saker gör sej, kort uttryckt.
Så ja, jag är rädd. Det är en bra rädsla, en behaglig rädsla. Som att åka katapulten på Gröna Lund. Vad är jag egentligen rädd för? Att folk inte ska gilla boken, att folk inte ska köpa boken, att boken går obemärkt förbi? Jag vet faktiskt inte. Jag försöker känna efter…
Stockholm, Sverige 2020.
Jag har dödat ett barn.
Det är vad de säger till mig här på polisstationen, i förhörsrummet.
Inombords skriker jag.
– Det var inget barn jag dödade. Det var något helt annat. Kan ni inte se det?
De har inte förhört mig ordentligt än, bara hållit ett inledande häktningsförhör.
Jag sitter tyst i det klaustrofobiska rummet och låter den gamla ventilationsanläggningens brummande ta över.
Vad ska jag säga?
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Stockholm, Sverige 2014
Jag följer nyhetsflödet slaviskt nu. Ser hur integrationsreglerna snabbt förändras för att försöka få fler barn till Sverige. Hur adoptioner av redan födda barn i u-länderna ökar enormt, politikerna har snabbat upp processen. Jag antar att stora summor pengar från svenska staten till tredje världen hjälper till. Alla barn verkar ha ett pris just nu.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Kommentarer