Novell: Garderoben

En garderob. Ja, jag kom till din värld genom en garderob. Första veckorna tog er värld mig med storm, med all magi och alla trollkonster. Du förstår väl? Jag blev helt förförd. Av hur ni med bara en liten vridning med händerna och med ett kristallklart ljud skapar en festmåltid. Hur ni kan nå varandra över stora sträckor bara genom att låta ett horn ljuda. Hur ni kan förvandla natt till dag och färdas genom himlen och under jorden.

Men det är som att ni aldrig är närvarande, jag tror att ni låtit er uppslukas av er egen magi. Ni försöker ofta tala med folk långt borta hellre än de som sitter på andra sidan bordet. Ni stirrar blint in i era kristaller som glöder med ett spökligt sken och får er att se ut som vålnader. [Läs mer…]

Novell: Gunnar

Den första gången hon ser mannen är på ett semesterfotografi från Egypten. Fotografiet är taget i intensivt solsken, hon hade bett några förbipasserande ta ett foto. Hon och pojkvännen står i solbestänkt ökenlandskap intill ett rastställe. Hon har en cigarett i näven och tittar åt sidan, medan pojkvännen blundar.

Fotot är suddigt, fokus har hamnat på en förbipasserande i bakgrunden. Mannen ser helt vanlig ut, en av många turister. Han har en spetsig näsa, mörka ögon och rödbränd hud. Khakishorts, ljus skjorta och runda glasögon. Han är uppenbarligen på väg någonstans och har bara råkat hamna i bakgrunden till semesterfotot. Varken hon eller pojkvännen kan minnas honom. När hon för över bilderna till datorn tänker hon inte mer på den saken. Hon samlar alla bilderna, raderar de allra värsta och laddar upp dem i ett album på facebook. Fotot med mannen får vara kvar, hon är inte så kinkig.
[Läs mer…]

Novell: Slut

När det tog slut försvann du. Fullständigt. Inte bara som man säger, att du försvann ur mitt liv. Din adress blev okänd på hitta.se, din profil plockades bort från facebook, din hemsida lades ner under rubriken ”Reparation pågår” och din mejl började studsa. Bilderna av dig som fanns utspridda över nätet sipprade bort och blev allt färre när jag bildgooglade på dig. Till slut försvann de allihop och nätet frågade om jag sökte efter helt andra, okända personer. Vännerna sa att de hade sett dig ute på krogen, på barer, klubbar och restauranger. Men ingen var någonsin helt säker på att det var du. ”Det var väldigt likt, men jag vågade inte hälsa. ”

[Läs mer…]

Novell: Bron

Brons nedklottrade betongpelare omgav henne. Hon satt där ihopkurad, en knappt synbar liten gestalt i skuggan, med de barfota fötterna dinglandes ner och tittade oroligt ner på det mörka vattnet under bron.

Sina sneakers hade hon lagt nedanför brofästet tillsammans med sin slitna läderjacka, sina svarta strumpbyxor och sin handväska som innehöll ett avskedsbrev.

Hon hade suttit där länge. Tvekat. Till slut tog hon ett djupt, darrande andetag och drog sig upp till stående med ena handen lutad mot den kalla betongen. Ovanför sig kunde hon höra en bil passera förbi i sommarnatten och längre bort kunde hon höra ljudet av folk som festade på klipporna. Det var dags. Sommarnätterna blev aldrig speciellt mörka. Det här var hennes sista chans innan solen kom fram. Att göra det hon hade kommit för. Hon ställde sig precis på kanten och trampade oroligt på stället, vägde från fot till fot för att arbeta upp modet.  Det var då hon hörde ett ljud bakom sig:

–          Skulle inte göra det där om jag var du…

[Läs mer…]

Novell: Mayfair

Gud, när jag flyttade hit kunde jag knappt förstå att folk kunde ha så vackra och ombonade hem. Så jag försår vad du menar, det är så välputsat att det nästan blir skrämmande. Alla dessa perfekt klippta gräsmattor, nyputsade bilar och alla dessa människor som framstår som näst intill perfekta. Gav mej ärligt talat prestationsångest i början.

Nej, du behöver inte protestera. Jag vet ju hur det känns, inte behöver du låtsas för mej inte. Nog vet jag att det är omtumlande att flytta hit, gumman. Trivs ni i huset förresten? Gud vad bra, vi hoppades verkligen att det skulle flytta hit ett ungt par, vi vill ju inte att det bara ska bo gamla tanter och gummor här precis.

Vad sa du? Hur gammal jag är? Äsch, lilla hjärtat, en riktig dam avslöjar aldrig sin riktiga ålder. Men jag kan säga att jag är rätt fin för min ålder. Ta en cupcake du, jag har gjort dem själv. Rödbetscupcakes, jag vet att det låter vidrigt men de är fantastiskt goa och saftiga om jag får säga så själv.
[Läs mer…]

Novell: Mardrömmen

Jag ligger helt stilla i sängen och väntar på sömnen. Jag märker inte själv när jag passerar gränsen från vakenhet till sömn. I drömmen förändras ingenting.
Det är natt. Mörkt och tyst. Det enda ljus som finns i rummet är de argt lysande visarna på min alarmklocka. Det känns som att jag inte kan röra mig. Sakta slingrar sig täcket omkring mig. Klamrar sig tätt runt min kropp, hårdare och hårdare. Jag kan inte andas. Jag kvävs. Syretillförseln stryps.

Vaknar upp med ett ryck. Skrikande. Som alltid.
[Läs mer…]