Osammanhängande tillbakablick. Står framför en betongvägg och fryser så jag skakar. T-shirt i den kallaste april som någonsin drabbat Sverige. Jag och min kompis fotografen Johan Wistbacka försöker ta pressfoton. Först försökte vi med jacka på och halsduk. Det såg inte ut som jag. Inte för fem öre. Så nu har jag skalat av alla lagren och försöker se normal ut, trots att mina tänder skallrar.
Pressfoton. Det är svårt med sådant. De behövs så klart, men jag blir som ett rådjur i strålkastarljuset framför en bil. Paralyserad. Johan försöker få mig att slappna av. Det hjälper att hans franska bulldogg är med, jag försöker fokusera på den lilla rackaren som undrar vad fasiken vi håller på med.
[Läs mer…]
Paralyserad av pressfoton
juli 6, 2013 Av Lämna en kommentar
Nyfikna själar
juli 6, 2013 Av 1 kommentar
Nu kan både mitt debutantporträtt och beskrivningen av min dystopiska roman ”Den nya människan” hittas i Svensk Bokhandels höstkatalog 2013 under Skönlitteratur. Jag måste erkänna att det är vansinnigt spännande att se vilka som blir nyfikna och vill läsa min bok när den släpps i augusti. Här är några länkar som dykt upp:
Poplitt – Lite höstpepp! – del 1
”Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.”
Bokföring enligt Monika – Topp Tio böcker på min sommarläslista
”Den nya människan av Boel Bermann. Dystopisk sci-fi-saga kallades den. Det var allt som behövdes.”
Bokstävlarna – Läsrapport Juni
Spektakulärt – Aktuella & kommande böcker
Drömmar om zombies
juli 4, 2013 Av Lämna en kommentar
När jag är stressad drömmer jag nästan alltid om zombies. Det är väldigt märkligt. Jag vet inte varför stress utlöser just drömmar om zombies. Kanske för att de är så långsamma. När världen går fort är zombies en motreaktion på all mänsklig stress.
Zombies i mina drömmar är alltid väldigt lugna och långsamt hungrande, de skyndar sig inte eller rusar mot mig utan tar istället tid på sig. Oftast går jag loss på dem med diverse tillhyggen. Det är väldigt tillfredsställande att attackera zombies.
Jag vaknar ofta lugn och nöjd med mig själv. Då känns det som att jag kan klara vilka problem som helst. [Läs mer…]
Skrivtips: Det är inte du, det är jag
juli 3, 2013 Av Lämna en kommentar
Du kan bli kräktrött på din text och känna att du aldrig mer vill se den. Ja, men lägg ner den då. Skriv på något annat. Du måste inte alltid ha gnistan att skriva på din bok, ni kanske behöver en paus i ert förhållande och träffa andra texter. Det är bättre att skriva på någonting än ingenting. Ha en flirt med en halvfärdig novell, ett utkast eller en vag idé, så kan du bli nykär i din gamla text. Eller så hittar du en starkare passion till en ny? Du ska tycka om din egen text. Inte alltid, alla har svackor, men för det mesta.
Novell: Budskapet
juli 2, 2013 Av 1 kommentar
Röd, gul, lila, orange, grön.
Prydligt staplade.
Noga genomtänkt.
Men ingen ser mönstret.
De förstår mig inte.
Jag försöker skicka dem ett budskap.
Jag försöker varna dem.
Men min verbala förmåga är reducerad till näst intill obefintlig,
jag kan inte ens bilda sammanhängande ord eller meningar.
[Läs mer…]
Filmtips: Capote
juli 1, 2013 Av Lämna en kommentar
En yrvaken morgon när kylan hänger i luften så att det värker i lungorna upptäcks det brutala mordet på en hel familj i den lilla sömniga staden Halcomb i Kansas. Morden blir en kort artikeln i The New Yorker och fångar där journalisten och författaren Truman Capotes intresse. Han åker iväg för att skriva ett reportage om våldet och dess påverkan på staden – fullständigt ointresserad av vem som begått morden. Men han får svårt att slita sig från historien och när mördarna väl hittas utvecklar Capote en ödesmättad och särpräglad vänskap med Perry Smith – en av männen som anklagas för morden.
Gråa tunga skyar, stela tagningar och vilsamma bilder från landsbygd krockar med röriga bilder från stimmiga fester i storstaden. Det är en tyst film. Bakom alla anekdoter, all namedropping och Truman Capotes extrema sätt att tala som kan skorra i öronen är det tyst. Som lugnet före stormen. [Läs mer…]
Utdrag ur Den nya människan
juni 30, 2013 Av Lämna en kommentar
Stockholm, Sverige 2014
Jag följer nyhetsflödet slaviskt nu. Ser hur integrationsreglerna snabbt förändras för att försöka få fler barn till Sverige. Hur adoptioner av redan födda barn i u-länderna ökar enormt, politikerna har snabbat upp processen. Jag antar att stora summor pengar från svenska staten till tredje världen hjälper till. Alla barn verkar ha ett pris just nu.
Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.
Tillbakablick: Jag var & träffade ett förlag idag
juni 29, 2013 Av Lämna en kommentar
Jag var och träffade ett förlag idag. Det var ett relativt litet förlag. Men det var en stor händelse. För mig. Jag var nervös. Kände mig kräkfärdig. Stissig. Yr. Jag hoppas jag framstod som ganska normal.
Jag tror inte de förstod hur stort det här mötet var för mig.
Här har jag suttit och skrivit på mitt manus för boken ”Den nya människan” hemma i sovrummet, som nästan bara Fruktan fått läsa. Jag har skickat in det på vinst och förlust till förlaget Kalla Kulor och stålsatt mig för refusering. Och så gillar förlaget manuset. Vill träffa mig. Jag är överväldigad av lycka. De lägger fram frågan försiktigt. Hur jag ser på manuset?
[Läs mer…]
Transformationen
juni 28, 2013 Av Lämna en kommentar
Skrivövning: Transformation
Genre: Sci-fi
Tid: 20 minuter
Tema: Byte av värd
Krav: Hela handlingen skulle äga rum inom en max 5 minuters tidsrymd.
Ord som ska inkluderas i texten:
Transformation, antibakteriell, svart hål, slem/plasma, magnet, gravitation
En del av dem
Hon pressar långsamt in händerna genom den antibakteriella plasman och djupare in. Undviker hastiga rörelser som kan avbryta transformationen. Samtidigt skakar hennes händer, trots att hon försöker behärska sig. Tiden håller på att rinna ut, processen måste genomföras nu.
Hon är skräckslagen. Genom den trögflytande, grumliga plasman kan hon se sina händer börja omvandlas. Drar ett djupt, darrande andetag och fortsätter att långsamt pressa in armarna. Plasman täcker henne ända upp till armbågarna. Ljummen, pulserande plasma. Den ångar ut i det kyliga laboratoriet, ett stickande moln av dimma slår emot hennes ansikte. Hon vet att det här är hennes enda chans till överlevnad. Men hon tar steget motvilligt. Vill inte förvandlas till en av dem. Men skeppet kommer närmare det svarta hålet varje sekund.
[Läs mer…]
Kommentarer