Den nya människan Recension/Lottens Bokblogg – Betyg: 4/5
”Den nya människan är ändå väldigt spännande, och som debut är den klart imponerande. Jag brukar ytterst sällan läsa dystopier, och det här är nog den bästa i den genren jag läst. Det finns dessutom ett tydligt samhällskritiskt ställningstagande kring hur vi behandlar människor som uppfattas lite ”annorlunda”.”
”Omdöme: Spännande svensk dystopi om hotet av det som är annorlunda.”
Läs hela recensionen här:
http://lottensbokblogg.wordpress.com/2013/10/07/den-nya-manniskan-av-boel-bermann/
Arkiv för oktober 2013
Recension: Lottens Bokblogg – Betyg: 4/5
Hjärtat dunkade varmt på Chimos Vänkväll
Hjärtat dunkade varmt när jag läste ur min bok Den nya människan på Chimos Vänkväll i fredags & kvällen var magisk. För dig som inte besökt Chimos Vänkväll, det är en medlemsklubb som föddes 2001. Första fredagen i varje månad kl. 18-22 bjuder Chimo in vänner och bekanta på Tellusbiografens scen. Konceptet är korta framträdanden med poesi, musik, dans, film, teater och performanceuppträdanden av så väl etablerade som oetablerade artister. Läs mer om Chimos Vänkväll här: http://www.chimosvankvall.se/HJARTAT_DUNKAR_VARMT.html
(Fotografier: Pär Wetterrot)
För er som inte var där kan ni se Den nya människans boktrailer här, skapad av eminenta Anna Andersson and Fabian Scheffold:
Och här hittar ni min uppläsning av samma scen:
Reproduktionsnormsdiskussion, och vad är en människa?
”Slutligen blir det en diskussion om vad det är som gör en människa. Är det den gamla människan är som är det mänskliga, det vill säga: med förmågan att känna känslor (eller att känna rätt känslor, på rätt sätt), förmågan att handla ologiskt, förmågan att systematiskt exploatera andra varelser.
Bermanns bok är en dystopi. Men jag tänker att det dystopiska ligger lika mycket i nuet som i den framtid som skildras, för det oacceptabla händer redan och monstren finns. På det sättet blir romanen ett angeläget inlägg i diskussionen/debatten. Och en framställning som ibland rycker undan den trygga grunden.”
Läs hela recensionen här: http://dagensbok.com/2013/09/26/reproduktionsnormsdiskussion-och-vad-ar-en-manniska/
Köp boken Den nya människan här:
http://boelbermann.se/den-nya-manniskan/kop-boken/
Bokmässan: Ett femte slagfält.
Jag hade läget under kontroll inför bokmässan, trodde jag. Jag skulle sitta och planera min mässa kvällen innan avfärd. Det var planen. Jag skulle gå igenom programmet, välja och vraka, välja ut godbitarna i seminarieschemat, gå igenom mitt eget schema och skaffa mig kontroll över den närmsta framtiden. Då hände något lustigt. Internet försvann i hela min stadsdel.
Jag blev mer eller mindre lamslagen den första halvtimmen. Över att internet inte fanns. Vi är så ovana vid det. Det ska inte kunna hända. Internet är numera lika livsviktigt för oss som syre, tror vi. Det känns som en undergång när det försvinner. Jag blev rastlös, ofokuserad. Trampade oroligt runt i lägenheten utan riktning. Jag försökte inte ens tänka på vad jag kunde göra utan internet.
Satt och klamrade mig vid mobilen istället och försökte göra saker jag hade planerat på den lilla rackaren. Det gick sådär. Kopplade upp den stationära datorn på mobilens internet och hann med en del av sakerna jag skulle hinna med, men inte allt. Jag undrar varför det känns så stort när något sådant händer. Herregud, kan jag inte kolla facebook/twitter/instagram/mejlen/hemsidor, nej nu är apokalypsen här, ingen tvekan om saken. Betvivlar starkt att undergången kommer för att jag inte fått kolla min mejl. Men man vet ju aldrig…
Det tänkte jag mycket på när jag hörde Dan T Sehlbergs presentation av hans debutroman Mona, om ett skräckscenario om vad händer om ett datorvirus får biologisk spridning. Jag misstänker att jag borde vara rädd för en epidemi som sprids genom datavirus, men det som skrämde (och intresserade) mig mest var kärnan i hans resonemang. Att vi lever i ett bräckligt samhälle helt uppbyggt på digital infrastruktur. Samhälle, vård, militär, ekonomi. Allt kan slås ut. Ett femte slagfält. Jord, vatten, luft, rymden, digitalt. Vi borde fundera över vår utsatthet och vårt starka beroende av tekniken. Vi är sårbara i vårt beroende av det digitala.
Bokmässan: Vampyren och den eviga hungern
Den eviga mänskliga fantasin är en varelse som är mänsklig och trots det kan leva för evigt. Trots att vampyrens livsgnista falnat en aning och ersätts allt mer av skräcken för framtiden är det något märkvärdigt lockande med de odöda.
På bokmössan lyckades Helena Dahlgren, Hannele Mikaela Taivassalo och Caroline L Jensen locka fram det där mörka inom oss som gör att vi inte kan låta vampyren vila i stillhet. Hannele Mikaela Taivassalos kommande bok ”Svulten” tar upp den oerhörda ensamheten att vara världens sista vampyr. Jag har inte läst den, men kommer antagligen att göra den. För att ämnet väckte något inom mig. Att inte kunna dö och samtidigt vara den enda i sitt slag och en ständig främling.
Seminariet var fascinerande, men som mest fångade det mig när samtalet gled in på konstant hunger. Ett frossande som aldrig blir mättat. Att det är en vampyrisk tid vi lever i. Att vi hela tiden vill ha mer, vi begär, vi är alltid på jakt efter nästa måltid, efter nästa föremål att äga eller nästa upplevelse att avnjuta.
Vampyren har blivit förmänskligad. Vi skapar vampyrer som kämpar mot sin natur, mot sig själva och som desperat försöker behärska sina impulser och hantera sin hunger.
Själva tar vi efter vampyrerna. Vi tar på oss deras outsläckliga hunger, försöker bejaka våra impulser och sluka allt som kommer i vår väg.
Är det så att monstrena är de mänskliga och människorna monstren?
Kommentarer