Kreativitet & inspiration

Blir du mer eller mindre kreativ som författare om du har ett dagjobb som kräver mycket hjärnaktivitet? Hur är det med musan egentligen, är hon en fritt flygande själ eller går det att boka in henne för möten? Kan du slå ihjäl en hamster med en pocketbok? Och hur vansinnigt roligt är det egentligen att bygga rollspelsterräng av skrot och skräp? Dessa och fler frågor diskuterar Fantastisk Podd. I avsnittet medverkar författarna Oskar Källner, Boel Bermann, Markus Sköld och Anders Björkelid.

Lyssna på Fantastisk Podd-avsnittet här:

 

 Lyssna på Fantastisk Podd på Spotify:

Skriver motsatsen till det jag hade tänkt

Sitter och skriver. Planen var att renskriva anteckningar, men när jag började skriva in texten blev den motsatsen till jag planerat. Jag tänkte om, gjorde om hela idén, den utvecklades och förändrades medan jag skrev in den på datorn. Antar att jag tänkte om och tänkte rätt. Utforskar och leker med robotar i relation till människor just nu. Jag vet inte själv var texten är på väg, men lyckligtvis låter sig inte texten hindras av den lilla petitessen.

Ett litet oredigerat utdrag ur det jag skriver på:

Datorn blöder där jag högg den. Hett, ångande blod läcker ur den. Det känns som hyckleri att använda ordet dator om den. Den skiljer sig inte tillräckligt mycket från mig själv för att jag ska känna mig bekväm. Men jag fortsätter tänka dator om den. För att skydda mig själv. För att tänka att det bara är en maskin. Något som inte kan skrika, som inte känner smärta. Datorn faller till marken, håller desperat såret för händerna, dubbelvikt av smärta. Den skriker inte. De är programmerade till att reagera så. När de inte kan kontrollera sitt tal på grund av smärtimpulser tystnad dem. Hennes mun är vidöppen i ett skrik som ingen kan höra. Jag tänker att det fortfarande är ett skrik, på en högfrekvent nivå som inte kan uppfattas av mig. En nivå som bara vissa djur kan uppfatta. Och datorerna. Kanske kan andra datorer höra hennes skrik.

Jag vet varför vi kallar dem datorer. De får inte ha namn, inte riktiga namn. Ingen får döpa sin robot, de ska inte uppmuntras ha identiteter. Robotlagarna är stränga. Smeknamn, namn och personligt tilltal är förbjudet. Blir man påkommen kan man förlora sin statliga tilldelning av dator. Så var det inte i början. Då hade de namn. Sågs som en del av familjen, på samma sätt som husdjur. Folk fäste sig vid dem, för mycket. Ville inte släppa dem, ominstallera eller destruera dem – inte ens när de var felaktiga och hade buggar i programvaran. Inte ens när det fanns helt ny programvara och helt nya operativsystem. För att det skulle förändra datorerna, ändra deras karaktärer. Ironiskt, då hade datorerna så grova känslor att det knappt var pålitligt. De speglade och reagerade som de uppfattade passande för situationen, men det kunde leda till nästan humoristiska misstag. Nu när de är mer mänskliga än de någonsin varit tidigare försöker vi omänskliggöra dem. De är bara datorer. Vi upprepar det om och om igen, men få kan göra sig av med sina egna datorer. Trots att de bara är maskiner. Jag inser att det är svårare att tänka på dem som maskiner när jag står här och ser en dö. Inte dö. Den dör inte, den stängs av. Men jag kom inte åt chippet, jag lyckades inte träffa rätt med dosan, det var någon defekt så signalen trängde inte igenom. Till slut var jag tvungen att hugga henne rakt i det centrala nervsystemet.

 

IMG_1363

Farfarsparadoxen #20 – Säsongsavslutning med Boel Bermann om dystopier

I det sista avsnittet för säsongen tar vi för första gången in en gäst. Boel Bermann som tidigare i år romandebuterade med dystopin Den nya människan medverkar, och det blir givetvis mycket prat om hemska framtidsvisioner. Vi klurar bland annat på vad vi är rädda för och vad som realistiskt skulle kunna hända i framtiden. Men vi diskuterar också hur människans farhågor sett ut historiskt, vad som verkligen skiljer en utopi och en dystopi åt och hur samhällskritiken ständigt är närvarande i många berättelser som behandlar ämnet. Avslutningsvis tipsar vi om dystopiska verk alla bör kika närmare på.”

Lyssna på podcasten Farfarsparadoxens dystopispecial här:
http://farfarsparadoxen.se/?p=528

Ladda hem avsnittet som mp3 här:
http://traffic.libsyn.com/farfarsparadoxen/fp_20_dystopi.mp3

Farfarsparadoxen boel bermann den nya människan

En ide kommer ofta ensam, men blir som bäst med sällskap

Ofta börjar jag skriva för att jag har en ide. En bra idé. Tyvärr har jag insett att texten blir bättre när den kombineras med en helt annan idé.

Läste Steven Kings briljanta Att skriva som varenda person som älskar att skriva borde läsa. Han berättar ofta om hur två idéer plötsligt finner varandra och bara smälter samman till en enhet. En tampongmaskin i ett omklädningsrum möter paranormala krafter. Det var iden som lade grunden till boken Carrie.

Det där har hänt mig massor av gånger. Det är en väldigt speciell känsla när två helt separata idéer plötsligt smälter samman till en helhet. Det påminner om när jag stirrade och stirrade på sådana där 3D bilder och inget händde och frustrationen växte och jag såg ingen jäkla kub. Och så kom det där ögonblicket när bilden framträder. Allt faller på plats. Och det är så tydligt när det händer att jag inte kan förstå hur jag missade det. Det är smått magiskt.

IMG_0809

IMG_3566 IMG_1792 bild (10) bild (13) bild (12)

 

Skrivtips från Fruktan.se

Jag önskar att jag skulle kunna säga att så här gör du för att skriva en bok. Ge råd. Titta tillbaka på mina dagbokssidor och rapportera vad jag gjorde rätt, vad jag gjorde fel och dela med mig av mina erfarenheter. Tyvärr skrev jag ingen dagbok överhuvudtaget under tiden då jag skrev min debutroman ”Den Nya Människan”.

Det jag kan göra är att retroaktivt försöka pussla ihop bitarna och dela med mig av skrivtips vi samlat i vårt skrivarkollektiv Fruktan.se. Försöka få dig att förstå hur boken kom till. Vilka knep jag använde för att lyckas skriva och hur jag slogs med skrivkrampsdemonen. Alla kan få skrivkramp ibland. För nej, det är ju bara att sätta sig och skriva alla gånger. Den lilla detaljen som kallas verklighet kan ibland hindra en. Så hur stänger man ute verkligheten för att ta sig in i fantasin?

Skrivkramp är inte alltid att inte kunna skriva. Skrivkramp kan också vara att inte ta sig tid till att skriva. Du vet att du kan.

Här hittar du alla de samlade skrivtipsen:
http://boelbermann.se/category/skrivtips-2/

youshouldbewriting_boelbermann

 

 

Skrivövningar från Fruktan.se

Fruktan.se brukar vi göra skrivövningar tillsammans. En vanligt återkommande skrivövning är att vi sätter ett tema, en timer på bestämd tid och ett antal ord som måste inkluderas i texten. Det kräver inte mycket tid och är oftast vansinnigt roligt och även en effektiv metod att döda skrivkramp. Se det som uppvärmning, för att komma igång med ditt skrivande!

Här kan du hitta några samlade skrivövningar vi gjort och mina resultat:
http://boelbermann.se/category/skrivovningar/

SKRIVÖVNINGAR:

Tema: Superhjältar
Tidsåtgång: 20 minuter
Förslag på plats: flygplats/flygplan
Ord som måste inkluderas i din text: (3/6)
Affärsimperium, vänskap, koskinn/plymåläder, scenskräck, havregrynsgröt, överherre

Skrivövning: Förbättring av människan
Tid: 20 minuter
Genre: Sci-fi/framtid
Tema: Förbättring av människan
Ord som måste inkluderas: klasshat, restavfall, industri, laserpistol

Skrivövning: Rymden
Tid: 20 minuter
Genre: Scifi
Plats: Rymden
Ord texten måste inkludera: våldsmonopol, kamratfostran, ungkarlshotell, skadedjur

Skrivövning: Transformationen
Genre: Sci-fi
Tid: 20 minuter
Tema: Byte av värd
Krav: Hela handlingen skulle äga rum inom en max 5 minuters tidsrymd.
Ord som ska inkluderas i texten:
Transformation, antibakteriell, svart hål, slem/plasma, magnet, gravitation

Skrivövning: Skogen
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera:
morgondagg, sav, benrester, plastpåse, bärnsten, skrapsår

Tema: Förändring av naturen
Tid: 15 minuter
Ord texten måste inkludera: (minst 4/12)
tjära, utspilld, växthuseffekten, öronmärkt, himlavalv, Gud, protein, rumphuggen, sträv, omkrets, protestera, vaniljstång

Tema: Rymdskepp
Skrivövning: Science fiction
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera: (minst 4/8)
Gasjätte, protes, exoskelett, gravitationssluss, solstorm, singularitet, robot, falla

Tema: Maskinen
Genre: Science-fiction
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera: (minst 4/8)
maskin, kolsyra, larver, svävar, solfångare, rostfritt, upprymd, källare, prisma

Tema: Mänskliga Monster
Tid: 20 minuter
Ord som ska inkluderas i texten: (minst 6/12)
istapp, partikulär. titan, partikulär, vrede, kyrktorn, malström, metall, avfolkningsbygd, hjärnsläpp, tentakler, kaffesump, popcorn

Tema: Annorlunda perspektiv
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera: (minst 6/12)
Hörn, ring, skadedjur, viskning, abstinens, perceptionsstörning, smuts, porr, albatross, tavla, svettig, holistisk

Tema: Under jorden
Ord: Mycel, svampar, tryffel
Känsla: Lycka
Tid: 20 minuter

Tema: För din säkerhet
Riktlinje: Dialog, två personer som pratar med varandra
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera: (minst 8/16)
popcorn, kabel, skyltdocka, träningsapp, trumskinn, barfota, sportjacka, tortyr, sprucken, tystlåten, epileptisk, blå, svagbegåvad, droppande, svullen, öm

Lycka till med skrivandet!

youshouldbewriting_boelbermann (2)

Promenader

Jag älskar att gå ut och ströva, men det är sällan som promenader är bra för nya idéer och inspiration för mig. I varje fall inte just i stunden då jag promenerar, då slappnar hjärnan av och saker jag funderat över kan falla på plats. Men jag fotograferar med mobilen under promenaderna. Bilderna är ofta en makalös källa att hämta idéer från, men bara retroaktivt.

När jag ser tillbaka och ser alla bilderna med distans och inte just när jag såg det jag fotograferade. Bilderna i sig kan betyda något helt annat när jag ser dem på datorn eller i mobilen. Då är de tagna ur sitt trivsamma lugn. Då kan de plötsligt förvandlas till något helt annat. Något främmande och oroväckande. Något som väcker mina tankar ur sin trivsamma slummer.

Skrivtips: Hemma bra, men borta bäst

Har du svårt att skriva hemma för att vardagen är för påträngande – byt miljö! Gå iväg och sätt dig och skriv någon annanstans – på ett café, på en krog, på ett bibliotek. Välj det som fungerar för dig. Stimmigt och folktätt eller lugnt och tyst. Du bestämmer.
För vissa fungerar det att gå till samma café samma kväll i veckan, för att få in en regelbunden skrivarrutin. För andra behöver det ständigt vara nya platser, för att få nya intryck och idéer. Själv skriver jag nästan aldrig hemma. Jag redigerar och bearbetar texten i lugn och ro hemma vid datorn, men när jag skriver nytt material är jag ofta på vift utanför lägenheten.
Om du sätter dig på ett kafé och försöker skriva, men upptäcker att det står still i skallen kanske du behöver uppvärmning? Glo på folk omkring dig för inspiration. Skriv ner en beskrivning av rummet, av en person i närheten, försök fånga persons utseende, rörelser och röst för att komma igång, innan du börjar skriva på det du planerat att arbeta med.

texten_boelbermann

Publicerat på Fruktan.se

Ett accelererande universum

”Det finns en teori som säger att om någon någonsin upptäcker vad Universum är till för och varför det existerar kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av någonting ännu mer bisarrt och obegripligt. Enligt en annan teori har detta redan inträffat.”
Douglas Adams, Liftarens Guide till Galaxen

Rymden har en oerhört rogivande inverkan på mig. Det spelar ingen roll om jag tittar på Aliens, ligger på en gräsmatta och försöker se stjärnbilder eller hör en föreläsning av en av årets nobelpristagare som berättar för mig att universum har en accelererande expansion. Det lugnar mig in i de innersta vråna av min själ att tänka på rymden. För att det är så stort att det är obegripligt.
För att allt är okänt och outforskat och för att vi inte har den blekaste aning om vad som finns därute.
[Läs mer…]

Filmtips: A Scanner Darkly

Svettiga droghallucinationer i nära framtid. En destruktiv drog brutit ner stora delar av mänskligheten. Den tycks ostoppbar och väller in över landet, men ingen vet var den kommer ifrån.  Knarkpolisen Bob Arctor försöker desperat att spåra de större leverantörerna. Han var den trygga familjefadern som gav upp villan, gräsklipparen och den trygga vardagen för att han behövde nåt mer i tillvaron. Men inom kort finner han sig själv beroende av ämnet D.

Richart Linklater har skapat ett unikt stycke film. Genom att först spela in och filma scenerna och sedan animera dessa i lager på lager i en slags flytande teknik är filmen en visuell utmaning. A scanner darkly har samma svettiga nervositet och stissighet som missbrukarna själva har när kicken planat ut sig.
[Läs mer…]