Arkiv för juli 2013

Filmtips: Paprika

Dröm och verklighet smälter samman. En liten miniatyrleksaksbil ur vars inmäte en fullvuxen clown kravlar sig ur är en helt normal syn i filmen ”Paprika”. Att plötsligt svinga sig med en lian genom djungeln iklädd höftskynke, försöka kravla sig framåt när korridorsgolvet blir flytande eller finna sig nästintill strypt på ett framrusande tåg är inte heller speciellt konstigt. Här handlar det om drömmar och då finns det inga enkla lagar om obalans.
[Läs mer…]

Novell: Tvättstugan

Hon kunde inte förstå varför grannarna skulle ta hennes kläder. Hon hade inga märkvärdiga kläder, de flesta kom från H&M, Myrorna och andra billiga butiker. Och plaggen som verkade ha försvunnit var långt ifrån det finaste hon hade i sin garderob. Hennes mysiga och utslitna lila t-shirt som hon sov i. En noppig klarblå träningströja. Ett par illrosa trosor. Varje gång hon tvättade i husets gemensamma tvättstuga försvann någonting.
[Läs mer…]

Utdrag ur Den nya människan

Bilaga: Djupintervju, Sara Carlsson, 2017-03-25.
Men ett och ett halvt år senare började mina bröst ömma och jag hade morgonillamående. Efter att ha varit gravid förut borde jag ha känt igentecknen, men det gjorde jag verkligen inte. Du förstår, det fanns inte ens i mitt huvud att den möjligheten kunde finnas. Att jag kunde vara gravid. Det var därför det upptäcktes så sent. Sedan föddes Saga. Det första nya barnet i Sverige.

Läs mer om Den nya människan här.
Köp boken Den nya människan här.

dennyamänniskan_teaser_3

Paralyserad av pressfoton

Osammanhängande tillbakablick. Står framför en betongvägg och fryser så jag skakar. T-shirt i den kallaste april som någonsin drabbat Sverige. Jag och min kompis fotografen Johan Wistbacka försöker ta pressfoton. Först försökte vi med jacka på och halsduk. Det såg inte ut som jag. Inte för fem öre. Så nu har jag skalat av alla lagren och försöker se normal ut, trots att mina tänder skallrar.
Pressfoton. Det är svårt med sådant. De behövs så klart, men jag blir som ett rådjur i strålkastarljuset framför en bil. Paralyserad. Johan försöker få mig att slappna av. Det hjälper att hans franska bulldogg är med, jag försöker fokusera på den lilla rackaren som undrar vad fasiken vi håller på med.
[Läs mer…]

Nyfikna själar

Nu kan både mitt debutantporträtt och beskrivningen av min dystopiska roman ”Den nya människan”  hittas i Svensk Bokhandels höstkatalog 2013 under Skönlitteratur. Jag måste erkänna att det är vansinnigt spännande att se vilka som blir nyfikna och vill läsa min bok när den släpps i augusti. Här är några länkar som dykt upp:

Poplitt – Lite höstpepp! – del 1
”Den nya människan av Boel Bermann – läskiga barn som inte är som de brukade vara, ja den här boken känns helt rätt.”
Bokföring enligt Monika – Topp Tio böcker på min sommarläslista
”Den nya människan av Boel Bermann. Dystopisk sci-fi-saga kallades den. Det var allt som behövdes.”
Bokstävlarna – Läsrapport Juni
Spektakulärt – Aktuella & kommande böcker

boelbermann_svenskbokhandel_Ny

Skogen

Skrivövning: Skog
Tid: 20 minuter
Ord texten måste inkludera:
morgondagg, sav, benrester, plastpåse, bärnsten, skrapsår

SKOGEN

Skog har alltid ingett mig lugn. Gjort mig rofylld och väl till mods. Som att jag i skogen är skyddad från allt ont. När jag var liten och mamma jobbade natt brukade jag smyga ut ur lägenheten och promenera bort till Björkhagen och Nackareservatet. Och gick ensam in i skogen. Utforskade stillsamt mörkret, gick försiktigt omkring bland träden och skuggorna. Kunde sitta på en sten i timmar och bara andas in den där lukten av våt mossa, barr och multnande löv. Fuktig och mättad, men samtidigt sval och len.

Tog alltid med mig någon liten souvernir från mina nattliga utflykter. Det jag kunde hitta. De vita benresterna av en liten fågel. En stelnad klump sav från ett träd. Till och med en röd platspåse som förvillat sig in i skogens innanmäte. Jag berättade aldrig för mamma. Jag visste att jag inte fick gå ut i skogen ensam, men det var som att den kallade på mig. Som att något inuti mig var inkapslat och bevarat av skogens inre, av dess själ. Som att det fanns en bit av mig därinne i gömmorna, vilande som en insekt innesluten i bärnsten till tidernas ände.
[Läs mer…]

Drömmar om zombies

När jag är stressad drömmer jag nästan alltid om zombies. Det är väldigt märkligt. Jag vet inte varför stress utlöser just drömmar om zombies. Kanske för att de är så långsamma. När världen går fort är zombies en motreaktion på all mänsklig stress.
Zombies i mina drömmar är alltid väldigt lugna och långsamt hungrande, de skyndar sig inte eller rusar mot mig utan tar istället tid på sig. Oftast går jag loss på dem med diverse tillhyggen. Det är väldigt tillfredsställande att attackera zombies.
Jag vaknar ofta lugn och nöjd med mig själv. Då känns det som att jag kan klara vilka problem som helst. [Läs mer…]

Skrivtips: Det är inte du, det är jag

Du kan bli kräktrött på din text och känna att du aldrig mer vill se den. Ja, men lägg ner den då. Skriv på något annat. Du måste inte alltid ha gnistan att skriva på din bok, ni kanske behöver en paus i ert förhållande och träffa andra texter. Det är bättre att skriva på någonting än ingenting. Ha en flirt med en halvfärdig novell, ett utkast eller en vag idé, så kan du bli nykär i din gamla text. Eller så hittar du en starkare passion till en ny? Du ska tycka om din egen text. Inte alltid, alla har svackor, men för det mesta.

youshouldbewriting_boelbermann (2)

Publicerad på Fruktan.se

Novell: Budskapet

Röd, gul, lila, orange, grön.
Prydligt staplade.
Noga genomtänkt.
Men ingen ser mönstret.

De förstår mig inte.
Jag försöker skicka dem ett budskap.
Jag försöker varna dem.
Men min verbala förmåga är reducerad till näst intill obefintlig,
jag kan inte ens bilda sammanhängande ord eller meningar.
[Läs mer…]

Filmtips: Capote

En yrvaken morgon när kylan hänger i luften så att det värker i lungorna upptäcks det brutala mordet på en hel familj i den lilla sömniga staden Halcomb i Kansas. Morden blir en kort artikeln i The New Yorker och fångar där journalisten och författaren Truman Capotes intresse. Han åker iväg för att skriva ett reportage om våldet och dess påverkan på staden  – fullständigt ointresserad av vem som begått morden. Men han får svårt att slita sig från historien och när mördarna väl hittas utvecklar Capote en ödesmättad och särpräglad vänskap med Perry Smith – en av männen som anklagas för morden.

Gråa tunga skyar, stela tagningar och vilsamma bilder från landsbygd krockar med röriga bilder från stimmiga fester i storstaden. Det är en tyst film. Bakom alla anekdoter, all namedropping och Truman Capotes extrema sätt att tala som kan skorra i öronen är det tyst. Som lugnet före stormen. [Läs mer…]